God Jul & Gott Nytt År

Hej!

2011 närmar sig lika fort som 2010 håller på ta slut. En hastig tillbakablick visar att det hänt en del...

JANUARI - toppfågeljakt...we like!

FEBRUARI - surdegsbakning och rådjursutfordring...ett måste!



MARS: Fjällripjakt och Vindelälvsdrag...Can't live without it!
Vi skjuter premiärriporna för Jagr 6mån gammal



APRIL: Pimpeltävling och unghundsträning...skitkul!

MAJ: Bäverjakt och valpleverans - starten på något nytt!

JUNI: Träningshelger och hundkurser - jobbigt, nödvändigt och hur kul som helst!

JULI: Eftersökprov 10-10 och skytteträning...nervöst.

AUGUSTI: Gåsjakt och skogsfågelpremiär...mums!

SEPTEMBER: Älgjakt, jaktprov och tjäderjakt...mera mums!

OKTOBER: Rådjursjakt och fortsatt fågeljakt...ännu mer!

NOVEMBER:  Draghund- och vildsvinspremiär...Yes!

DECEMBER: Lynx nr.2...äntligen!

Pass på

Hallåj!

Mellan snöskottningarna kan man ju försöka roa sig själv och sin hund med lite nyttiga små övningar.
Hur har du det med inkallningen t ex?Sitter den klockrent? Kommer hunden direkt när du telepaterar, viskar, visslar, hojtar, ropar, vrålar eller utdelar terrorhot? Har det mögligen smugit sig in lite slentrian, där varken du eller din underställde vän riktigt orkar bry sig om betydelsen av omedelbart, omgående, direkt, genast, pronto?

Tänk om varje kommando kostade 10.000kr att dela ut, men att varje åtlytt kommando belönades med 15.000kr tillbaka. Krävs två kommandon vid t ex en inkallning blir du 5.000kr fattigare. Lyder hunden direkt får du 10 lakan - skattefritt! Fråga, skulle du ha råd med din hund? Eller skulle du bli äckligt rik?

Vart vill jag komma med denna utopiska tanke? Jo, som hundägare är man överlag och över tid för slapp och  för "smågåve" (=obegåvad) som man säger här uppe. Men, skulle det kosta att dela ut sina kommandon, skulle man av ren snålhet agera smartare. Troligen skulle man bli gammeltestamentligt förbannad då hunden skiter i det man säger. Lika troligt skulle man bli överlycklig då hunden lyder.  Överför nu ovanstående ekonomiska tankeexperiment till hur du ska träna med hunden. Belöning vs Korrigering:

Hur kan du chock-berömma, då hunden gör rätt? Testa och variera, med en korvorgie, ett leverpastejpartaj, en spontant och frejdig dragkamp eller en besinningslös slamsapport... En vorsteh brukar vara ganska enkel att roa till vansinne, bara man vågar!

Hur kan du korrigera, bestämt, sjysst och tillräckligt?Det tråkiga svaret är ett fungerande "NEJ"-kommando. Ett sådant räcker ju det för att släcka all oönskad aktivitet. Få har ock ett sådant kommando att ta till, som funkar i alla väder och sammahang. Det måste tränas in systematiskt och underhållas. Tyvärr finns inga snabba enkla genvägar.

Till sist en liten matematisk betraktelse på ovanstånde sett ur hundens perspektiv:
IF ("fun to obey orders") > ("fun to brake the law") THEN "order successful"

Vi ses!

En plogad väg är perfekt att träna efter!

Lugn i flog...

Hej!

Äger du en stående fågelhund? - Förhoppningsvis.
Har du slutat jaga för säsongen? - Förhoppningsvis inte.
Har du en hund som är helt lugn i flog, skott och fällning? - Förmodligen inte ;-)
Försöker du fortfarande förtränga höstens eftergångar? - Bortkastad tid.
Du kanske nästan har gett upphoppet om att få till det? - Skärpning!

Så här veckan före jul har de allra flesta tankarna på helt annat håll än fågelhundsträning. Många har dessutom dragit ner rejält på jakten, då snö och kyla ställer till det en aning. Var och en gör som den vill. Men, istället för att bara göda upp sin fyrbente vän och låta tristessen och frustrationen växa över att inte få jobba - föreslår jag att du tar tag i en del grundträningsmoment.

Varför inte slipa på ditt "NEJ" eller ditt "STANNA"-kommando?

Grunderna i just "stanna" tränar man dessutom nog så effektivt inomhus, i garaget eller liknande. Vissa kanske har tillgång till något lämplig utrymme på jobbet, ett lager eller så. Skitsamma, hitta på något ställe där det inte är minus 25grader kallt. Börja sedan från början, som om du skulle ta dig an en 10veckors valp, d v s lär in kommandot på ett positivt sätt. Kan kännas lite löjligt med sin 1-2-3...år gamla hund. Men ibland är det bra med snabbrepetition, för att liksom komma igång.
Belöningsträna - korv:
Bjud hunden på en korvbit för att väcka igång den. En vorsteh som inte tänder på korv brukar det vara glest mellan. Låt den sen snusa runt och kalla in den och ge då kommandot "stanna" samtidigt som du höjer armen. Belöna med en korvbit direkt hunden satt sig. Börja lätt = börja nära.

Belöningsträna - handske:
Ta en gammal arbetshandske e.dyl i din stopp-kommandohand. Höj armen och kommendera "stanna". Sätter sig hunden kastar du handsken och säger "JAA" och låt hunden göra en hederlig slamsapport. Öka sen kraven på snabbhet. Om hunden tvekar eller segar, kommer inte belöningen med slamsapporten. Den arbetsvilliga hunden komemr snabbt fatta konceptet, jag lovar.

Kravträna med störning - tennisboll:
Låt hunden springa lös och kasta en tennisboll provocerande framför hunden. Hur du kastar avgör hur svårt det blir, ju närmare hunden desto svårare. Kommendera ”stanna”  då hunden ser bollen och vill jaga ikapp den. Ge den alltså chansen att både förbryta sig och se vad den stannas för. Beröm direkt hunden sätter sig, hämta själv bollen och gå tillbaka och ge den till hunden som beröm. Eller så tar du fram arbetshandsken igen och har en kul liten dragkamp.Blir det en förbrytelse får du testa ditt "NEJ". Klämm i med vad som krävs - hunden ska lyda!  Öka svårigheten genom att låta huden växelvis knallapportera och stanna. Den ska ju vilja ta föremålet, jmf med fågeln i avancen....


Lycka till!

Arkivbild: Jagr i full fart på fjärden, februari 2010.

Arkivbild: Jagr 5mån är med och utfodrar våra fasaner...

 

Jultyper:

En liten reflektion - vilken jultyp tillhör du?
Bror/syster duktig:
Tillhör du skaran av exemplariska personer som ständigt har läget under kontroll? Som planerat alla julklappar i god tid? Som vet exakt vad alla nära och kära ska få och dessutom uppskattar? Som även har benkoll på ekonomin och varit så förutseende att göra vissa inköp tidigare under året, för att sprida utgifterna en aning?

Mr /Miss panik:
Är du den som med stigande ångest och blodtryck inser att dagarna fram till jul försvinner i samma takt som avlöningen? Som totalt saknar idéer på vad alla ska få? Som planlöst irrar omkring dagarna före jul med tydliga stressrelaterade symptom? Som alltför ofta köpt en färdiginslagen chokladask på någon bensinmack, motiverat av den förlegade klyschan "det är tanken som räknas"?

Kalle klurig eller Fröken improvisation:
Du kanske tillhör den mer konstnärliga och kerativa gruppen människor i samhället? Den som även i vuxen ålder praktiserar "ära vare gud i höjden - detta har jag gjort på slöjden" ? Den som äger händer som med små medel klarar göra allehanda underverk till de "snälla barnen" ? Som syr, stickar, snickrar eller knåpar ihop de mest fantastiska klapparna?

Nåja - jag ska villigt erkänna att jag alldeles för ofta tillhört panikoffren, d v s de som alltid väntar för länge. Jag minns bara att jag hade en prefekt julklappsidé, men inte vad det var. Men jag har faktiskt blivit bättre, och det tack vare Internet. Från sin egen dator kan man besöka de flesta affärer, kolla priser och få idéer, utan att behöva trängas med en massa julstressade människor. Bra för hjärtat och bra för humöret, med andra ord.


Till sist ett julklappstips som inte kostar en massa pengar - ge bort lite av din egen tid!
T ex baka något gott eller titta i frysen och laga till något av höstens jaktliga framgångar. Alla har ju inte tillgång till skogsfågfel, rådjur eller älg. Har jaktlyckan varit skral (gud förbjude) kan du i alla fall ge bort tid. Alla börjar ha brist på just tid, så varför inte ge bort ett gammalt hederligt dagsverke. Låt kompisen välja vad han/hon vill ha hjälp med, och ställ sedan bara upp med lite av din egen tid...


Vi ses!

Nu är det hög tid att skjuta in toppfågelbössan...

Lynx nr.2

God dag!Hur är läget? Förhoppningsvis så bra som du förtjänar!?

Här är det prima liv. Eller mår jag bättre så mår jag ihjäl mig, som någon lycksalig gök sa en gång. Anledningen är att vi ska få tillökning i familjen. Nej, inte någon fyrbent. Och inte något annat som ska fostras heller. Det ska bli en Lynx till på gården. En med motor, denna gång. En vinter utan skoter hade känts lite otänkbart, speciellt när man varit bortskämd att kunna dra iväg över vita vidder, i skog och på fjäll under många år. Nåja, du som håller med vet jag talar om. Du som inte fattar, har säkert någon annan fetisch i livet som du går igång på.

Att bli sprudlande glad över en pryl - ett dött ting är kanske lite fjuttigt. Speciellt en vecka som denna, då en kollega på jobbet drabbats av en elak stroke. Man blir påtagligt införstådd i livets förgänglighet och att man ska vara glad för varje frisk dag man får. Hur många sådana man har kvar vet man ju inte. Just därför ska man inte skjuta upp allt kul, vad än det nu månne vara, till framtiden. Pass på att ha skoj, det är ovisst nästa gång. Alltså ett fullt dugligt argument och motiv till att införskaffa en pryl som en snöskoter...

En sista moralkaka - sitt inte av livet framför TV'n. Enligt säkra källor så lär det inte finnas en enda gamling som sitter bitter och ångrar att han sett för lite TV i sitt liv...

Vi ses!!!

Till minne av...

Idag har en kär gammal vän gått vidare.

Första gången vi sågs var en julafton för 6år sedan. Du kom till mig som en total överraskning, men vi blev snabbt mycket goda vänner. Du fanns där alltid, till glädje och hjälp. Många är de strapatser vi varit på tillsammans och aldrig du svek. Du ställde alltid upp om än lasset du skulle dra var stort. Inget väder eller före var för tungt eller hopplöst.  Du kommer alltid finnas i mina tankar!

Du gillade våra hundar...

Du tvekade aldrig för tunga lass....

Många är våra äventyr tillsammans...