Snart är det dags...

Idag lördag har det körts draghund runt Vitberget. Många glada amatörer och en och annan mer erfaren räv samlades för att få lite fart på skidor och jyckar. Jagr fick släpa husse på en 7km runda. Efter fjärde vurpan fick jag en rejält sur blick av Jagge, som sa " Va ända in i glödheta .....håller du på med, så där gör aldrig matte". Jaana luftade Lynx och var med på lite omkörningsträning. Även Iver fick sig en lagom repa.

Nu är det snart dags för lansering av vår nya hemsida. Den är i det närmaste klar, och nu väntar bara lite omprogrammering av domän-namnet.

Nu är det hög tid att duscha av sig och klä upp sig för en utekväll på restaurang Oleary's...

Vi ses

Så här ska det se ut - Jaana med sitt vinstrika dubbelspann Iver och Vile.

Come back..

Nu är come backen genomförd!

Milkostnaden för skidinvesteringen ligger nu på blygsamma 9 400SEK. Grejerna var med andra ord för dyra och premiärturen för kort. Det blev även ett pass 2 samma kväll, iform av omkörningsträning med Jagr. Vi hakade alltså på Jaanas kursgäng i draghundskörning, vilket var lika kul som jobbigt. Jagge var dock på strålande humör och klagade inte nämnvärt över amatören längst bak i den väl sträckta linan...

Sedan måste man ju konstatera att man är otroligt lätt-tränad. Väl hemma så ställde jag mig på vågen och insåg att viktmålet nu officiellt är nått - äntligen 74kg. Nu får 40årskrisen komma när fasen den vill. Jag är redo - vältränad, välklippt, snygg, begåvad, gift vorstehägare...smaka på den kontaktannonsen! Kan inte bli annat än succé ;-)

Nu är det slutbloggat för ikväll - nu blir det vattnig purjolökssoppa till middag!
På fredag ska vi äta bortflugen tjäder och kakhål...

Vi ses!!

Snart bygger vi om...

Hej!

Har helgen varit bra? Hoppas det. Vi har haft ett rätt lugnt veckoslut. Draghundstävlingen i Umeå blev inställd så vi fick en sovmorgon extra. Kvicksilvret nådde inte högre än minus 30 hemma i Söderbodan. Bara att ligga lågt och elda. Nåja, vi hann faktiskt in på schtaan en sväng, och det kostar alltid. Skidor, pjäxor och stavar är nu inhandlade till mig Peter. Jaana har lovat vara min personliga vallare. Jag är nämligen portad från vallaboden. Det blir alldeles för dyrt att ha mig där, enligt Jaana.

I övrigt är det inte så mycket att avrapportera. Jo, förresten. Vi håller på att knåpa med en ny hemsida. Denna är lite jobbig att uppdatera och känns nu efter något år lite sliten. Du får gärna mejla in lite tips på vad du anser vara en bra hemsida. Alla goda råd är välkomna!
mejl till Peter: peter.nilsson@martinsons.se

Framsidan visar en av Lynx dagliga poser. Han ska alltid till voljären och stå. Lika spännande varje gång. Nåja, man får se det som en liten inkallningsövning. Täcket som Lynx har på sig är förresten nytt. Det kommer från Lisbeths hund och syverkstad i Holmsund. Denna halvmodell rekommenderar vi starkt.

Vi ses!

Proffskusk och kors i tak

Hej!

Jaana håller på att bli en proffskusk. Var och varannan  kväll kör hon hundar i skidspåret runt Schtaaan. Är det inte en pointer så är det en eller annan ohängd vorsteh. Även våra egna odjur blir luftade och drillade i draghundsportens ädla konst. Det är nästan så man håller på bli lite sugen. Det håller ju på vara några år sedan man var klubbmästare ;-). Men, det är lite av en ekonomisk fråga. Skidor, stavar, pjäxor och tajta trikåer kostar en slant. Frågan är om den inte gör sig bättre i form av en ny kikare till studsaren...

Medan Jaana slipar på formen med skidor på har jag svettat upp mig hemmavid. Jag tog båda unghundarna med mig och remmade på mig mina nya löparskor för ett litet intervall pass. Jodå, du läste rätt. Ett kors i taket kanske man kan tillåta sig ändå. Att kalla det begynnande 40-årskris är att ta i, men man vet ju aldrig när förgubbningen startar på allvar. Nåja, förenar men lite hundträning med egen fysisk träning är det inte så förbaskat eländigt ändå. Jagr och Lynx fick turas om att trava på vid sidan, lös förståss, medan den andre fick ränna runt och agera störning. Detta varvades med att båda fick löpa vid sidan och ett eller annat stanna-kommando.Någon enstaka korrigering fick det bli, och det är lite extra spännande när luften nätt och jämt räcker till att flåsa i sig lite syre. Men, det går faktiskt lite lättare om man fantiserar om att man ränner efter en tjäderlöpa...

Jag nämnde ju mina nya löparskor.  Just nu är jag nere på en blygsam milkostnad på ca 800kr/mil! De heter Icebug och kan varmt rekommerderas. Dubbarna under gör att snö och is känns lika halkigt som torr asfalt...

Till sist en hälsning från brorson Eddi - en blivande storjägare. Under uppsiktsjakt (ska tilläggas) fälldes denna granna orrtupp. Årets julklapp är därmed invigd. Imponerande med tanke på öppna riktmedel!

Erfarenhet

Goder afton,

Allt väl? Gjort några stordåd idag? Några nya revolutionerande upptäckter eller lärdomar? Har du träffat någon ny intressant person och gjort ett oförglömligt intryck? Eller har du helt sonika bara suttit av tiden, bara inväntat full dag och gått hem? Eller du kanske har fastnat i ett eller annat s k "måste". Det finns förövrigt bara ett "måste" här i livet, enligt en insiktsfull humorist på jobbet. Jo, så är det! Det finns bara ett "måste" i livet - och det är att man måste "välja". Sug på den du...i bland blir det djupt som simläraren sa!

Jag slöläste en tidning härom dagen som handlade om något jag redan glömt. Men en artikel fastnade faktiskt, helt senil är man inte än. Den handlade om erfarenhet. I yrkeslivet så finns en hyfsad motsägelse när det gäller erfarenhet. När man är ung och saknar den så betyder den så mycket. Utan mångårig erfarenhet är det svårt att få det där jobbet man sucktar efter. För utom en imponerande erfarenhet ska man ändå vara ung, välutbildad och sugen på utmaningar. Svår ekvation. Nåväl, när man sedan har ett jobb börjar den där så livsviktiga erfarenheten tids nog vara en belastning, eftersom den ogillar förändring. Erfarenhet tenderar att trampa välkända stigar istället för att söka nya oprövade vägar. Den erfarne vet att det inte går, för det är provat förr. Den erfarne vet att det kostar på att kasta sig in i det okända och oprovade. Därför känns det tryckt i det gamla hjulspåret. Enda botemedlet är nyfikenhet. För bästa resultat krävs viss balans egenskaperna emellan. Överför ovanstående till dig själv och din hund. Tränar ni på samma ställe, samma gamla beprövade övningar?  Har din nuvarande hund samma problem med apporten eller stoppet som den förra? Jagar du kanske helst på samma marker också? Eller har du lärt dig något längs vägen? Vågat prova några nya råd och rön, och utmana en del gamla sanningar?

Vi hade en diskussion på jobbet vilken typ av kollega som är värst. Den late eller den handlingskraftige odugligen? Den late kostar mindre, då han bara lyfter sin lön, gör det som sägs och inte ställer till med något. Den handlingskraftige odugligen är otvetydigt dyr i drift, som i sin dådkraftiga iver hinner ställa till med en massa oreda. Men vem är roligare att jobba med? Överför man detta till hundar är den handlingskraftige att föredra, om dyu frågar mig.  Visst det kostar en jäkla massa svordomar, tålamod och pengar. (Jagr har t ex hunnit tugga sönder en 3500:- GoreTex-jacka, och en 1000:- fleece samma vecka!). En lat hund utan tillstymmelse till kamplust må vara enkel att ha inomhus, men ska man träna och jaga blir det riktigt trist, för att inte säga uppgivet. Vi har provat ha båda sorterna och vet av "erfarenhet" :-) vad vi vill ha. En av våra tidigare hundar, Best, hade brist på social kamplust. Han kunde apportera det mesta en gång. Men att kasta samma apport en gång till var att begära för mycket. Man fick ofta en blick som sa "är du dum i hela huvudet, jag har ju nyss hämtat år dig". En sån jycke blir inte särskilt kul att träna med...



Best var en utmärkt jakthund, här en pose efter en duble hösten 2005. Vi hade en fin helg i Arjeplogsfjällen...



Best bäste kompis Keron poserade gärna han med, trots att Best nog vann i antal fåglar denna jakt.

Shopping och överdrifter

Hej!

Den senaste månaden har nyhetssändningar och kvällspress tävlat i hur man bäst kan överdriva en gammeldags normal svensk vinter. "Snökaos på väg" ..."Snömonstret slår till"..."Klass 3 varningar utfärdas"..."SMHI varnar, folk insnöade". Det sista behöver det ju inte vara vinter för direkt, om du frågar mig. Nåja, du känner säkert igen dig. Media hetsar och jagar efter de mest fantastiska uttryck och slutsatser, inte sällan baserade på rena spekulationer. Frågan är varför? När slutade nyhetssändningarna berätta bara vad som egentligen har hänt? Numer ägnas det mesta åt att utreda vad som eventuellt skulle kunna hända. Frågan är vad de egentligen åstadkommer, med sin skämselprogaganda annat än just skrämma upp folk helt i onödan? Har journalisterna inte hört den gamla sedelärande historien om Peter och vargen? Tydligen inte. Frågar du mig så får de ju för böveln ta och bestämma sig. Är det inte domedagsprofetior för den globala uppvärmningen, växthuseffekter och miljöfarliga kor, så är det den kallaste vintern sedan människan uppfann journalistyrket.

Det stannar tyvärr inte där. För sen har vi ju det växande terrorhotet, självmordbombare och livsfarliga epedemier (= normal vinterförkylning). Vad menar de? Har de inget bättre för sig? Vart fan är det på väg egentligen? Jag har kört bil sedan jag var 12år, hmm 18 menade jag - i snörök och 30graders kyla. Inte fasen visste jag att det var livsfarligt. Jag har svettat mig igenom varenda sommar och gott i bar överkropp, huggit ved, klippt gräsmattan, badat och solat utan solskyddsfaktor. Det är ett rent mirakel att man lever. Vartenda år har man snorat sig igenom en dag eller två, utan några som helst gris- eller fågelvaccin. Hur jäkla tur har man inte haft egentligen? För att inte tala om vilken sjuhelsikes bondröta man haft som överlevt de shoppingrundor man varit på inne i stan. Där möter man ju mörka skäggiga män, lite här och där. Inte fan visste jag att de bar på bomber! Nä du, här ser du en som inte behöver köpa en enda lott till i sitt liv. All eventuell tur och lycka man kan begära få under ett normal långt svenskt liv, verkar redan vara förbrukat!

Med den bakgrunden är det ett under att både Jaana och jag överlevde fredagen den 7 januari 2011. Vi trotsade lite snöfall och begav oss till Luleå för att shoppa kläder. Vi klarade oss med nöd och näppe och ska nu passa på att fira Ivers 7års dag.

Vi ses! Imogon ska det skottas tak...

Iver ligger framför ett igensnöat sovrumsfönstret - dags att skotta av altantaket. 

Nytt år nya utmaningar...

Hej!

Överlevde ni nyårsnatten? - Hoppas det...
Skickades det några oadresserade raketer? - Hoppas inte...
Blev det några överförfriskade nyårslöften? - Hoppas verkligen inte! Eller förresten, jo kanske...

Nyårslöften är ju en rätt intressant företeelse. Många lovar, få håller. Finns vissa likheter med politiken. Personligen avhåller jag mig från denna lova runt-hålla tunt-tradition. Inte för att det saknas uppslag på saker man borde göra mer eller mindre av. Nej, det handlar bara om gammeldags klokhet = feghet. Nåja, nog om detta. Stort tack för alla nyårshälsningar som ramlade in - de värmde i bistra nyårstimma!
Sedan annandag jul har Jaana, grabbarna och jag skidat runt i skogar, myrar och berg runt vår jaktkoja i Krokliden. Föret är inte det bästa, men det får man tåla. Värre är att stugväggen gapar tom. Inte en enda orre eller tjäder hänger där (än) - förbannat. Ifjol samma tid var det annorlunda, men man kan ju inte leva på gamla meriter. Vi har dock sett lite fågel, men tyvärr med betoning på lite. Även andra jägare vi pratat med i området vittnar om att det är ovanligt "tungjagat". Nåja, det är bara göra som förr - bryta ihop och ladda om...
Tack och lov kan man lätt härda ut en dålig jaktdag, då det står en varm mysig stuga och väntar. Där kan man slöa ihop med en god bok och en trött vorsteh i famnen. Senast lästa är förrsten Tv-kocken Per Morbergs "jagar och lagar". Jakt och matlagning i naturlig symbios. Men, man blir jäkligt hungrig!!!

Vy från en jakt i Arvidsjaur - ser du tjädertupparna? :-)