Hej...
Känslan att få ta med sig sin alldeles färdiga gammelhund ut på riktig sjöfågeljakt är något speciellt. Inget tjafs, inget pip, inget gnäll, inget stök, ingen dressyr - bara fullt fokus på uppgiften. Bara kul alltså!
Efter att Jaana bakat frysen full till kommande jaktveckor och jag haft frystömning på kvarvarande ripor, orrar och tjädrar och eldat rök-kåtan för en storsats souvasrökt pippi - så hoppade vi båten och drog ut till vår lilla gåsholme. Väl på plats så var det som det brukar, dvs fullsatt! Med gäss alltså. Man hinner inte lägga till förrän det lyfter en rejäl flock som trumpetar iväg. Normalt så brukar det ju kännas lite kört då man tömmer marken på vilt det första man gör, men inte när det gäller gäss. Det är bara att slänga ut alla gåsvettar och börja blåsa i gåsflöjten. Inte vackert, men det funkar. Hörselskydd är dock bra att ha, inte bara för det kommande skyttet...Fanfarerna man åstadkommer kan även de skapa tinnitus.
(Har ni någon riktig ovän så kan en gåspipa vara en utmärkt present till deras barn...)
Nåväl- kvällens behållning var dels att Iver var med pigg och kry igen, och dels att få se sin kära fru i full "camo"-mundering. I like! Ive' fick ligga still och spana, och hoppas på inkommande gäss rätt länge. Två timmars kall och aningen tråkig väntan vändes i ett ögonblick. Vi hörde dem komma på långt håll, och försökte svara så förföriskt vi kunde. En halvtimme senare så låg det fällda gäss lite här och där. Ammunitionen började dessutom tryta. När ska man lära sig fylla fickorna rejält?
Iver fick baxa hem ett hyggligt knippe gäss, och jag halade fram mobiltelefonen för att försöka filma spektaklet. Vi beklagar bildkvaliteten. Men den det uppvägs av glädjen att få jaga med en riktigt bra hund...
http://www.youtube.com/watch?v=Y5GIZ1o19-Y
Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar