onsdag 22 december 2010

God Jul & Gott Nytt År

Hej!

2011 närmar sig lika fort som 2010 håller på ta slut. En hastig tillbakablick visar att det hänt en del...

JANUARI - toppfågeljakt...we like!


FEBRUARI - surdegsbakning och rådjursutfordring...ett måste!




























MARS: Fjällripjakt och Vindelälvsdrag...Can't live without it!
Vi skjuter premiärriporna för Jagr 6mån gammal


























APRIL: Pimpeltävling och unghundsträning...skitkul!

























MAJ: Bäverjakt och valpleverans - starten på något nytt!





















JUNI: Träningshelger och hundkurser - jobbigt, nödvändigt och hur kul som helst!





























JULI: Eftersökprov 10-10 och skytteträning...nervöst.

















AUGUSTI: Gåsjakt och skogsfågelpremiär...mums!




SEPTEMBER: Älgjakt, jaktprov och tjäderjakt...mera mums!



OKTOBER: Rådjursjakt och fortsatt fågeljakt...ännu mer!






NOVEMBER:  Draghund- och vildsvinspremiär...Yes!



DECEMBER: Lynx nr.2...äntligen!



måndag 20 december 2010

Pass på

Hallåj!

Mellan snöskottningarna kan man ju försöka roa sig själv och sin hund med lite nyttiga små övningar.
Hur har du det med inkallningen t ex?Sitter den klockrent? Kommer hunden direkt när du telepaterar, viskar, visslar, hojtar, ropar, vrålar eller utdelar terrorhot? Har det mögligen smugit sig in lite slentrian, där varken du eller din underställde vän riktigt orkar bry sig om betydelsen av omedelbart, omgående, direkt, genast, pronto?

Tänk om varje kommando kostade 10.000kr att dela ut, men att varje åtlytt kommando belönades med 15.000kr tillbaka. Krävs två kommandon vid t ex en inkallning blir du 5.000kr fattigare. Lyder hunden direkt får du 10 lakan - skattefritt! Fråga, skulle du ha råd med din hund? Eller skulle du bli äckligt rik?

Vart vill jag komma med denna utopiska tanke? Jo, som hundägare är man överlag och över tid för slapp och  för "smågåve" (=obegåvad) som man säger här uppe. Men, skulle det kosta att dela ut sina kommandon, skulle man av ren snålhet agera smartare. Troligen skulle man bli gammeltestamentligt förbannad då hunden skiter i det man säger. Lika troligt skulle man bli överlycklig då hunden lyder.  Överför nu ovanstående ekonomiska tankeexperiment till hur du ska träna med hunden. Belöning vs Korrigering:

Hur kan du chock-berömma, då hunden gör rätt? Testa och variera, med en korvorgie, ett leverpastejpartaj, en spontant och frejdig dragkamp eller en besinningslös slamsapport... En vorsteh brukar vara ganska enkel att roa till vansinne, bara man vågar!

Hur kan du korrigera, bestämt, sjysst och tillräckligt?Det tråkiga svaret är ett fungerande "NEJ"-kommando. Ett sådant räcker ju det för att släcka all oönskad aktivitet. Få har ock ett sådant kommando att ta till, som funkar i alla väder och sammahang. Det måste tränas in systematiskt och underhållas. Tyvärr finns inga snabba enkla genvägar.

Till sist en liten matematisk betraktelse på ovanstånde sett ur hundens perspektiv:
IF ("fun to obey orders") > ("fun to brake the law") THEN "order successful"

Vi ses!
En plogad väg är perfekt att träna efter!

fredag 17 december 2010

Lugn i flog...

Hej!

Äger du en stående fågelhund? - Förhoppningsvis.
Har du slutat jaga för säsongen? - Förhoppningsvis inte.
Har du en hund som är helt lugn i flog, skott och fällning? - Förmodligen inte ;-)
Försöker du fortfarande förtränga höstens eftergångar? - Bortkastad tid.
Du kanske nästan har gett upphoppet om att få till det? - Skärpning!

Så här veckan före jul har de allra flesta tankarna på helt annat håll än fågelhundsträning. Många har dessutom dragit ner rejält på jakten, då snö och kyla ställer till det en aning. Var och en gör som den vill. Men, istället för att bara göda upp sin fyrbente vän och låta tristessen och frustrationen växa över att inte få jobba - föreslår jag att du tar tag i en del grundträningsmoment.

Varför inte slipa på ditt "NEJ" eller ditt "STANNA"-kommando?


Grunderna i just "stanna" tränar man dessutom nog så effektivt inomhus, i garaget eller liknande. Vissa kanske har tillgång till något lämplig utrymme på jobbet, ett lager eller så. Skitsamma, hitta på något ställe där det inte är minus 25grader kallt. Börja sedan från början, som om du skulle ta dig an en 10veckors valp, d v s lär in kommandot på ett positivt sätt. Kan kännas lite löjligt med sin 1-2-3...år gamla hund. Men ibland är det bra med snabbrepetition, för att liksom komma igång.
Belöningsträna - korv:

Bjud hunden på en korvbit för att väcka igång den. En vorsteh som inte tänder på korv brukar det vara glest mellan. Låt den sen snusa runt och kalla in den och ge då kommandot "stanna" samtidigt som du höjer armen. Belöna med en korvbit direkt hunden satt sig. Börja lätt = börja nära.

Belöningsträna - handske:

Ta en gammal arbetshandske e.dyl i din stopp-kommandohand. Höj armen och kommendera "stanna". Sätter sig hunden kastar du handsken och säger "JAA" och låt hunden göra en hederlig slamsapport. Öka sen kraven på snabbhet. Om hunden tvekar eller segar, kommer inte belöningen med slamsapporten. Den arbetsvilliga hunden komemr snabbt fatta konceptet, jag lovar.

Kravträna med störning - tennisboll:
Låt hunden springa lös och kasta en tennisboll provocerande framför hunden. Hur du kastar avgör hur svårt det blir, ju närmare hunden desto svårare. Kommendera ”stanna”  då hunden ser bollen och vill jaga ikapp den. Ge den alltså chansen att både förbryta sig och se vad den stannas för. Beröm direkt hunden sätter sig, hämta själv bollen och gå tillbaka och ge den till hunden som beröm. Eller så tar du fram arbetshandsken igen och har en kul liten dragkamp.Blir det en förbrytelse får du testa ditt "NEJ". Klämm i med vad som krävs - hunden ska lyda!  Öka svårigheten genom att låta huden växelvis knallapportera och stanna. Den ska ju vilja ta föremålet, jmf med fågeln i avancen....


Lycka till!

Arkivbild: Jagr i full fart på fjärden, februari 2010.

Arkivbild: Jagr 5mån är med och utfodrar våra fasaner...

 





måndag 13 december 2010

Jultyper:

En liten reflektion - vilken jultyp tillhör du?
Bror/syster duktig:
Tillhör du skaran av exemplariska personer som ständigt har läget under kontroll? Som planerat alla julklappar i god tid? Som vet exakt vad alla nära och kära ska få och dessutom uppskattar? Som även har benkoll på ekonomin och varit så förutseende att göra vissa inköp tidigare under året, för att sprida utgifterna en aning?

Mr /Miss panik:
Är du den som med stigande ångest och blodtryck inser att dagarna fram till jul försvinner i samma takt som avlöningen? Som totalt saknar idéer på vad alla ska få? Som planlöst irrar omkring dagarna före jul med tydliga stressrelaterade symptom? Som alltför ofta köpt en färdiginslagen chokladask på någon bensinmack, motiverat av den förlegade klyschan "det är tanken som räknas"?

Kalle klurig eller Fröken improvisation:
Du kanske tillhör den mer konstnärliga och kerativa gruppen människor i samhället? Den som även i vuxen ålder praktiserar "ära vare gud i höjden - detta har jag gjort på slöjden" ? Den som äger händer som med små medel klarar göra allehanda underverk till de "snälla barnen" ? Som syr, stickar, snickrar eller knåpar ihop de mest fantastiska klapparna?

Nåja - jag ska villigt erkänna att jag alldeles för ofta tillhört panikoffren, d v s de som alltid väntar för länge. Jag minns bara att jag hade en prefekt julklappsidé, men inte vad det var. Men jag har faktiskt blivit bättre, och det tack vare Internet. Från sin egen dator kan man besöka de flesta affärer, kolla priser och få idéer, utan att behöva trängas med en massa julstressade människor. Bra för hjärtat och bra för humöret, med andra ord.


Till sist ett julklappstips som inte kostar en massa pengar - ge bort lite av din egen tid!
T ex baka något gott eller titta i frysen och laga till något av höstens jaktliga framgångar. Alla har ju inte tillgång till skogsfågfel, rådjur eller älg. Har jaktlyckan varit skral (gud förbjude) kan du i alla fall ge bort tid. Alla börjar ha brist på just tid, så varför inte ge bort ett gammalt hederligt dagsverke. Låt kompisen välja vad han/hon vill ha hjälp med, och ställ sedan bara upp med lite av din egen tid...


Vi ses!


Nu är det hög tid att skjuta in toppfågelbössan...

torsdag 9 december 2010

Lynx nr.2

God dag!Hur är läget? Förhoppningsvis så bra som du förtjänar!?

Här är det prima liv. Eller mår jag bättre så mår jag ihjäl mig, som någon lycksalig gök sa en gång. Anledningen är att vi ska få tillökning i familjen. Nej, inte någon fyrbent. Och inte något annat som ska fostras heller. Det ska bli en Lynx till på gården. En med motor, denna gång. En vinter utan skoter hade känts lite otänkbart, speciellt när man varit bortskämd att kunna dra iväg över vita vidder, i skog och på fjäll under många år. Nåja, du som håller med vet jag talar om. Du som inte fattar, har säkert någon annan fetisch i livet som du går igång på.

Att bli sprudlande glad över en pryl - ett dött ting är kanske lite fjuttigt. Speciellt en vecka som denna, då en kollega på jobbet drabbats av en elak stroke. Man blir påtagligt införstådd i livets förgänglighet och att man ska vara glad för varje frisk dag man får. Hur många sådana man har kvar vet man ju inte. Just därför ska man inte skjuta upp allt kul, vad än det nu månne vara, till framtiden. Pass på att ha skoj, det är ovisst nästa gång. Alltså ett fullt dugligt argument och motiv till att införskaffa en pryl som en snöskoter...

En sista moralkaka - sitt inte av livet framför TV'n. Enligt säkra källor så lär det inte finnas en enda gamling som sitter bitter och ångrar att han sett för lite TV i sitt liv...

Vi ses!!!


måndag 6 december 2010

Till minne av...

Idag har en kär gammal vän gått vidare.

Första gången vi sågs var en julafton för 6år sedan. Du kom till mig som en total överraskning, men vi blev snabbt mycket goda vänner. Du fanns där alltid, till glädje och hjälp. Många är de strapatser vi varit på tillsammans och aldrig du svek. Du ställde alltid upp om än lasset du skulle dra var stort. Inget väder eller före var för tungt eller hopplöst.  Du kommer alltid finnas i mina tankar!

Du gillade våra hundar...

















Du tvekade aldrig för tunga lass....

















Många är våra äventyr tillsammans...

tisdag 30 november 2010

Lärare...

Hej igen,

Igår var en hektisk dag. Jaana fick lov att ta hand om alla tre hundar, vilket de nog uppskattade en hel del. Speciellt efter jobbet då det blev fortsatta aktiviteter i skidspåret. Jagr har visst börjat fatta vad som gäller. När selen är på ska man dra ut av bara den. Det verkar faktiskt som om både Jaana och Jagr är rätt överens om tagen - i vart fall små korta stunder. Lynx är ännu lite för ung ännu för att få bogsera, men hyfs, vett och allmän lydnad runt i kring en skidanläggning kan det aldrig bli för mycket av. Ikväll ska det tränas omkörningar...

Medan Jaana lekte med hundarna jobbade jag på annat håll. Eftermiddagen spenderades på Luleå Tekniska Universitet. Lik fantomen så svidade jag om för att gå på stadens gator, denna gång förklädd till lärare. Ett gäng blivande civilingenjörer skulle få sig ett par timmars föreläsning i hur det är att chefa över ett sågverk. När jag klev in i föreläsningssalen kom en tanke farande. Ett uttryck från en av våra vänner "...lärare är inget yrke - det är en diagnos..." Hon som uttalat detta vet vad hon pratar om. Hon är nämligen utbildad i att ställa just diagnoser. Nåväl, dagens lektion skulle dessutom hållas på någon sorts begriplig akademisk engelska. Jag harklade mig och ursäktade min knaggliga brytning. Är man uppväxt i Byske och dessutom för dagen nykter, är det inte lätt med alla uttal. Studenterna verkade dock acceptera ursäkten och begrep nog även det mesta av mina budskap och obestridliga sanningar. Inte en enda invändning fick jag försöka parera - lärarnas jobbiga arbete är enligt mig gravt överskattat. Men okej, man får ju inte glömma den där diagnosen...

Tack och förlåt! //Peter

Full gas...

söndag 28 november 2010

Julpynt & hårdträning...

Go kväll!

Söndag och 1a advent - redan! Vart tog hösten vägen? För alldeles för många månader sedan ingick jag en vadslagning med Jaana. Går jag ner till samma vikt som jag hade då vi träffades (var 18år då, dvs 19år sedan!!!) så blir det skoterbyte. Inga problem tänkte jag. 6-7kg rann av rätt snabbt. 1-2kg till gnetades bort under hösten, och då fattades bara ett enda futtit kilo för att uppfylla kravet på 74kg. Men så kom en långweekend med stillasittande jakt, öl, brännvin och god mat och vips så var man lite tyngre igen - satans anamma. Kroppen är som en wettex-trasa. Och inte känns det bättre då snön lyser vit runt huset och lokala skoternhandlaren ringer och är lite orolig. Den tänkta modellen håller visst på ta slut. Förståss, de ska visst sluta tillverka skotrar, svarade jag. Nåja, vad göra? Ett vad är ett vad. Tja, mindre mat mera motion, är väl det enda varaktiga. Världens enklaste balansräkning borde väl inte vara några problem för en civilingenjör. Men har man en släng av bullemi + altzheimers, dvs man hetsäter men glömmer spy - så verkar det vara lite knepigare än man trott. Tack och lov har man en bra coach till fru.  Jaana har hetsat på mig riktigt rejält i helgen. I skrivande stund pustar jag ut efter ett blodsmakande löppass efter byavägen med skidstavar - axlarna brinner och hjärtat slår dubbelslag! Släng er i väggen stavgångskärringar...

I övrigt så har helgen förlöpt som sig bör.  Julstjärnorna lyser i fönstren och vittnar om att snart är tomtefan på gång. Och med honom följer ju normalt en massa god mat. Men är inte vadet uppfyllt innnan dess så lär det bli ett lika roligt julbord som i Biaffra...

Vi ses!

Skotern är ett måste då vinterjakten på ripa drar igång...

onsdag 24 november 2010

Julskinka

Hej!

Ikväll ska det styckas och rustas för julmat. Det är ju inte alla år man ska få ha vildsvinsjulskinka på bordet. Den enkla biten är nog själva jakten, och framför allt hemtransporten - trodde jag. Galten fick ju plats i kompisens takbox. Väl hemma hjälpte jag till att lyfta av takboxen, då den ansågs skämma utseendet kompisens nya bil. Dagen efter hemkomst fick jag veta att han blivit uppring av bilverkstan. Folkvagnen skulle in på service. Väl inne i den varma verkstaden så började snön på taket tina av. Efter en stund rann rikligt men blod ner längs bilens sidor. Bilmekarna på VW blev minst sagt fundersamma, på vad denna bil varit med om. Vi klarade oss från någon anmälan i alla fall!

Nästa steg är nu själva styckningen, och den går ju att leja bort. Man har ju tacksamt nog goda vänner som jobbar professionellt med sådant. Men därefter följer en harang av åtaganden som inte låter sig göras på något enkelt sätt. Trikinprover ska skickas in till SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt. Blanketter ska fyllas i och utvalda köttbitar ska skickas med posten. Därefter måste man ju få tag på ett lämpligt nät att sätta skinkorna i, grisens alltså. Nätstrumpbyxor i olika storlekar finns visst att köpa på stan, men huruvda de tål insaltning och tillagning vet jag inte. Nåjo, det ska nog lösa sig på något vis ändå.

Till sist en anekdot från Arjeplog:
En handelsresande Stockholmare skulle morgonen efter en sen kväll lämna Hotell Kraja för vidare färd nedåt kusten. Inne i Arjeplog blev han dock stoppad av den lokala polisen för ett alkotest. Men säljaren försökte slingra sig och slippa blåskontrollen, då han inte var säker på läget. Arjeplogpolisen svarade då:
- Hördu, blås' int' du så blås' jag...å då åk du dit lik förbannat!




Vi ses!

måndag 22 november 2010

Ännu en lyckad helg!

Hej!

Medan Jaana varit hemma och drillat hundarna i skidspåret hela helgen, har jag varit på min allra första vildsvinsjakt utanför Kisa i södra Östergötland. Förutom lurviga nassar så bjöds det även på hjort och rådjur. Innan man frusit klart i dagarna tre så hade vi sett enormt mycket vilt. Men tyvärr väldigt få skottchanser. Men till slut så kom en skenande galt förbi mitt pass. Det blev rätt muntra miner på sörlänningarna då vi baxade 100kg gris upp i takboxen och drog hemmåt...

Stort tack till alla inblandande - Mattias, Kjell-Åke, Karl-åke och framför allt våra värdar Micke, Uffe och Kalle. Jag har fortfarande ont i magen efter alla skrattsalvor och god mat!
Två grisar på samma bild. Den lurvigare vägda lite drygt 100kg.


















Kompisen Mattias hade skaffat sig en ny bössa, en Blaser R93:a. Men han var nog ändå mer stolt över extrautrustningen till denna bössa:




























Helgen mest udda spårstämplar i snön var detta? Vi fick dock aldrig se villebrådet:
Storlek 46!

tisdag 16 november 2010

Premiär....

Hej,

Igår gjorde Lynx premiär i skidspåret. Jaana tog med honom lös på en kort liten sväng i mörkret, och Lynx gjorde alla små trix som en unghund brukar göra första gången. I vart fall har alla våra vorstrar gjort något liknande - som att jaga skidspetsar, stavar och bli lite väl uppspelta i utförsbackarna. Men, det ger sig. Från början handlar det om att få valpen att förstå vad som gäller och inte bli rädd för diverse konstigheter som kan hända i spåret.  Efter några hundra meter så hade Lynx tappat intresset för skidorna och på hemvägen blev det långsam promenadtakt för att öva att gå vid sidan. Jaana kör med korta pass för att hålla uppe motivationen och har fokus på att grunderna ska sitta (inkallning, gå vid sidan, stanna och givetvis full fart framåt). På så sätt blir det enkelt när det är dags för dragpremiären.
Igår blev det även klart för en helt annan premiär. En kompis ringde och undrade om det fanns intresse att hänga med på vildsvin-, hjort- och rådjursjakt nere i trakterna av Kisa, söder om Linköping. Och det redan nu till helgen. Det var inte svårt att tacka ja till. Enda problemet är att jag är lite klent utrustad - i vapenskåpet alltså! Där står som grövst en 6,5:a och med den får man väl inte följa med ut i skogen. Tur att man har en bror med grövre doningar, i vapenskåpet alltså! Igår hämtades hans 9,3:a hem för provskjutning så nu är den detaljen löst! På torsdag bär det iväg.

Till sist ett litet tips i köket! Har du en fin bit älgkött eller rådjurskött, eller varför inte en en tjäder - så måste du prova göra en blåbärssky. Vi testade detta till rådjurssadel i helgen och det blev succé.
  • Fixa en viltfond.
    Kan fuskas ihop genom att smörfräsa en msk tomatpuré, 1 hackad gul lök, 2 vitlöksklyftor, en skivad morot, 5-6 krossade enbär, några svartpepparkorn. Häll på en 1liter vatten och släng i 2st oxbuljongtärningar. Koka ihop tills ca 5dl återstår, sila av och smaka av med lite peppar om så behövs.
  • Karamellisera 0,75dl farinsocker och 0,75dl strösocker i en het panna. Men, akta dig så det inte bränns vid.
  • Slå i 0,75dl balsamvinäger och 1,5dl rött vin. Och koka ihop under omrörning så att socker löses upp.
  • Slå på 1,5dl viltfond.
  • Häll i 2dl frusna blåbär och låt sjuda ihop tills skyn blir lite simmig.
  • Sila av skyn och blanka av med en klick äkta smör, smaka av med salt o peppar.
Vi ses!

lördag 13 november 2010

Sovrumsbocken Runar...

Hej,

Ännu en dag till ända. Kort men innehållsrik.


Foto från Altersundets hemsida: Frio De Valcreole.
http://www.altersundets.se/
 Jaana hastade iväg på utställning i Umeå. Dock skulle inga av våra hundar ställas denna gång. I skrivande stund har jag just fått besked om att det går som det brukar på utställning. Ann-Helen Widén vinner. Stort grattis till BISét Frio - du är bra stilig!

När vi hoppade ur sängen och spanade ut över ägorna stod fem mörka små siluetter och betande. Efter lite väntan på bättre ljus kom ett s k Runar-läge. Från sovrummet togs dagens första matbit - en fet 4a-taggare. Hade han haft förstånd att kasta av sig hornen som brukligt är denna tid på året, hade han klarat sig, på bekostnad av ett yngre syskon. 

En stund senare dök Mattias Björk upp med sin taxrackare Rally. 25cm tung snö är inga idealiska förhållanden för en tax. Tung-gått även för tvåbenta, kan jag intyga. Men, ska det bli något gjort måste man göra något. Första drevet gick förbi mig på lagom håll men grannens hus var inte det kulfång situationen önskade. En dryg halvtimme senare bestämde vi oss för att koppla och ta om nere vid havet igen. Då kliver Mattias rakt över legan där ett smaldjur sprättar upp. Närstrid utbröt, och därmed var dagens 2a råddis upphängt i garaget. Vi hade fler hundar som skulle motioneras. Så Mattias släppte sen sin gamla rutinerade vorsteh Kilo. 6 rådjur varav en rätt praktig bock skuttade runt oss i restsamma cirklar. En hare förirrade sig inom räckhåll för Mattias bössa, och då går det som det brukar.  Efter att ha haft närkontakt utan att komma till skott på bocken bröt vi för dagen. På väg hemmåt så stöttes fler djur. Tack för en riktgt kul dag Rally, Kilo och Mattias. Och rådjuren verkar det sannerligen inte råda något brist på!

Iver och Jagr var lite besvikna på att inte fått deltaga, vare sig på utställning eller jakt. Så de tjurade inte nämvärt över att sedan få sträcka på benen. Husse varså dags trött i benen och tog skotern till hjälp. Första turen är alltid speciellt - fy fanken vad kul det är med snö!!!

Vi ses!

Sovrumsbocken.
















Rally var mäkta stolt över husse.

torsdag 11 november 2010

Norgehistoria...

Hej,

Snart helg minsann. Hur skönt är inte det? Jaana drar iväg med några väninnor på utställningen i Umeå. Jagr, Iver och jag blir kvar hemma och håller en tumme.

På tal om något helt annat. Tillhör du den skara fågelhundsägare som har 100% lydnad, en hund som aldrig aldrig missar att åtlyda ett kommando, en hund som aldrig går efter vare sig fågel eller annat undflyende vilt? Nehe inte det. Ingen fara, du är i gott sällskap och behöver inte känna dig utpekad eller ensam. Alla tillhör den skaran, någon gång, ibland eller för evigt. Vissa, men synnerligen få klarar att bryta sig loss och lämna klubben för olydiga hundar. Tack och lov finns det hjälp på nätet...Igår jobbade Jaana sent så efter glatt snöskottande satte jag mig vid datorn för att googla skoter. En tvivelaktig aktivitet - jag vet. Alla har vi våra svagheter. Nåväl, i skotersurfandet kom jag in på youtube och kikade på lite kuliga filmer. Skoter, jakt och hundträning. Den som söker skall finna.

Döm av min förvåning när jag då fann metoden att göra sin hund lugn i flog - se och lär!
http://www.youtube.com/watch?v=UqHiRUHi-Kw
(Vi har dock inte riktigt förstått hur man ska få med sig utrustningen ut i skog och på fjäll. Det kan bli lite kämpigt)
Man ska väl inte tro att alla norgehistorier är sanna. Men, det fanns mer att hämta från samma filmmakare/dressör. Nästa övning i att få sin hund lugn i flog var lika intressant. En gruppövning i långlina.
http://www.youtube.com/watch?v=9yAz9YwYMKE&feature=related

Om dessa hundar idag är lugna i flog låter jag vara osagt. Det vet bara hundägarna. Men, en kvalificerad gissning är att hundarna är påtagligt tröga i avancen, för att sen då husse är på tillräckligt avstånd gå efter så det sjunger över fjälltopparna.

Rådet från Söderbodan är att skippa långlina och oljefat - lär istället hunden kommendot "NEJ", och ge beröm då den reser fågel. Fågel ska ju vara kul!

Vi ses!

En fokuserad Iver....

onsdag 10 november 2010

Snökaos och kvällsmacka....

Jomen hej igen,

Hur står det till? Bra hoppas jag. Varit ute i det "vackra" vädret?

Hur kan något som kommer årligen vara en sådan total överraskning? Ge sådana hajpade rubriker i tidningar, radio och television? Jojo, man kan verkligen undra. Vid vart och varannat fikarum har med säkerthet mången snöflinga debatterats flitigt, en dag som denna, då snökaoset dragit upp över landet. Majoriteten torde vara rörande överens om vilken eländig årstid vi är i. Mörkt, kallt och nu även ett vitt helvete. I de flesta sammanhang finns även en vän av ordning, tillika bror duktig, som utan att någon ens bett om det, villigt skriver på var mans näsa:
"...Nu är det inte fel med bostadsrätt, ska gudarna veta. Hur är det med snöröjningen förresten ute på landsbygden? Hinner ni få tidningen? Är det inte förskräckligt att köra bil ute i avkrokarna där ni bor?..."
Jag uppfattar spydigheten, men förstår egentligen inte frågan. Vad svarar man på detta intrika och belevade samtalsämne vid dagens morgonfika? Låta det hela glida förbi, helt byta ämne eller replikera och ta upp debatten. Det blev ett halvdant svar i vart fall, något i stil med följande:
"...för det första är snön i grunden något mycket roligt, om du frågar mig. Spårsnö, våta skoterdrömmar och fyhjulställ - say no more. Hatar man vintern så bor man på fel ställe, sluta gnäll och flytta söderut om du tycker den globala uppvärmningen jobbar för sakta..."
Vän av ordning, ovän av vintern, svarade:
"...Men, tänk hur många som skadas i trafiken, en dag om denna, med blixthalka och snörök. Menar du att det är trevligt?..."
Förståss ångrade jag att jag överhuvudtaget gav mig in i diskussionen. Men nu var det för sent.
"...Problemet är inte vädret, problemet är alla Svensson som inte bemästrar läget, och anpassar farten efter sin egen körförmåga. Lägg därtill dåliga vinterdäck, vissa kör visst utan dubb också..."
Så där ja, tänkte jag och trodde det hela var över. Så fel.
"...Hördu du unge man, jag ska säga dig att jag har kört dubbfritt i så många år. Dubbfritt är dessutom ett mycket bättre miljöval..."
Där fick man så man teg, tänte jag och svarade, eller rättare sagt tänkte svara då jag istället reste mig och gick tillbaka till mitt skrivbord.
"...Det finns tillfällen då kollektivtrafiken är ett ypperligt alternativ. T ex om man är onykter eller för gammal..."
Fan, man är allt bra konflikträdd ändå. Diplomatisk låter bättre. Nåja, är du nu inte redan på väg att flytta söderut, så lyd mitt råd. Snåla inte med taskiga vinterdäck och kör inte så du blir rädd, som farsan sa när man nytagit körkortet. Vintern är här å fy fanken vad kul det känns!

Till sist - tänkte jag bara tipsa om en jägarmässig kvällsmacka.
  • Veva ihop en klassisk bearnaisesås. Inget pulversubstitut, eller annat artificiellt klet. Äkta vara ska det va.
  • Skiva en bit rådjur i tunna skivor, och bryn lätt i stekpannan. Salta o peppra med nymald svartpeppar
  • Fräs en rejäl näve gula kantareller. salta o peppra, denna gång med vitpeppar.
  • Rosta ett par rejäla skivor surdegsbröd.
  • Klicka på bea-sås, varva med rådjurskött och kantareller & NJUT!!!!!!!!!

söndag 7 november 2010

Fasanjakt anno 2010

Hej!

Årets fasanjakt blev inte som planerat i Finland. Schabbel med rabiesvaccinering gjorde att vi blev tvungna att ställa in. Istället drog vi söderut. Helt nya marker är alltid en liten chansning, men det blev riktigt lyckat ändå. För att sprida riskerna så hade vi bokat en dag utanför Uppsala, och en dag söder om Örebro. Fågelstillgången var kanske inte den allra bästa men det är nog att föredra framför hönsmyller - speciellt då syftet är att drilla unghundarna i fältjakt. Bilder säger mer än ord så håll till godo - några glimtar fångade på bild, fasanjakt anno 2010:

Stort grattis till Mattias och hans taxskrälle Rally. De plockade hem ett 1a pris i helgen efter finfina rådjursdrev. Även grattis till Jagrs syrra Bailey, som knep en 7a på Långtora i helgen. Bra jobbat.
Jagr längar ut stegen över fälten

















Jaana klampar fram i leran på en majsstubb.

Det var synnerligen gott om rådjur i släppen. Men lydnaden räckte...















Jagr står i en vassrugge...nu rusar pulsen!!!


















Jaana går upp för att avsluta dagen för en fasantupp.


















Sörlänningarna älskar taggtråd. Det gör inte vi. Hundarna och utrustning tog stryk...






















Lynx står och pekar tydligt var fasantuppen ligger. Bommar du nu husse så äter jag upp dig...















Unghunden reser villigt och är lugn i flog och skott, och ingen bom! Så Lynx 8 mån får visa upp skolboksapport, tuppen var bara vingad, så lite tur hade nog husse ändå....

En nöjd matte tar emot och bjuder på gos och kel.


Peter fick lära sig vad kaveldun är för något.



 














Det myllrade av gäss - tusental drog förbi, i plog efter plog...

















Det myllrade även av rådjur. Dag 2 tror jag vi såg dryga 30st. Sörlänningarna kan inte vara några duktiga rådjursjägare....

Kämpen Iver fick stå tillbaka till förmån för de yngre. Men han presterade även han.
Här en lite oväntad fågel - morkulla.


















Mer udda vilt. En gräsand fick bita i gräset. Men på fel sida en liten å. Jagr fick upp till bevis - apport över vatten upp på land, en frostnupen morgon i november. Det verkar ta me tusan bli en jakthund av lill-Jagge också. Husse är glad fortfarande för denna lilla sak...

















Lynx har pekat ut ännu en tupp i de heta vassruggarna...

















Jaana avancerar Jagr...

















Peter just innan avance med Jagr

















Jagr baxar hem en hygglig tupp.