Julskinka

Hej!

Ikväll ska det styckas och rustas för julmat. Det är ju inte alla år man ska få ha vildsvinsjulskinka på bordet. Den enkla biten är nog själva jakten, och framför allt hemtransporten - trodde jag. Galten fick ju plats i kompisens takbox. Väl hemma hjälpte jag till att lyfta av takboxen, då den ansågs skämma utseendet kompisens nya bil. Dagen efter hemkomst fick jag veta att han blivit uppring av bilverkstan. Folkvagnen skulle in på service. Väl inne i den varma verkstaden så började snön på taket tina av. Efter en stund rann rikligt men blod ner längs bilens sidor. Bilmekarna på VW blev minst sagt fundersamma, på vad denna bil varit med om. Vi klarade oss från någon anmälan i alla fall!

Nästa steg är nu själva styckningen, och den går ju att leja bort. Man har ju tacksamt nog goda vänner som jobbar professionellt med sådant. Men därefter följer en harang av åtaganden som inte låter sig göras på något enkelt sätt. Trikinprover ska skickas in till SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt. Blanketter ska fyllas i och utvalda köttbitar ska skickas med posten. Därefter måste man ju få tag på ett lämpligt nät att sätta skinkorna i, grisens alltså. Nätstrumpbyxor i olika storlekar finns visst att köpa på stan, men huruvda de tål insaltning och tillagning vet jag inte. Nåjo, det ska nog lösa sig på något vis ändå.

Till sist en anekdot från Arjeplog:
En handelsresande Stockholmare skulle morgonen efter en sen kväll lämna Hotell Kraja för vidare färd nedåt kusten. Inne i Arjeplog blev han dock stoppad av den lokala polisen för ett alkotest. Men säljaren försökte slingra sig och slippa blåskontrollen, då han inte var säker på läget. Arjeplogpolisen svarade då:
- Hördu, blås' int' du så blås' jag...å då åk du dit lik förbannat!




Vi ses!