Lärare...

Hej igen,

Igår var en hektisk dag. Jaana fick lov att ta hand om alla tre hundar, vilket de nog uppskattade en hel del. Speciellt efter jobbet då det blev fortsatta aktiviteter i skidspåret. Jagr har visst börjat fatta vad som gäller. När selen är på ska man dra ut av bara den. Det verkar faktiskt som om både Jaana och Jagr är rätt överens om tagen - i vart fall små korta stunder. Lynx är ännu lite för ung ännu för att få bogsera, men hyfs, vett och allmän lydnad runt i kring en skidanläggning kan det aldrig bli för mycket av. Ikväll ska det tränas omkörningar...

Medan Jaana lekte med hundarna jobbade jag på annat håll. Eftermiddagen spenderades på Luleå Tekniska Universitet. Lik fantomen så svidade jag om för att gå på stadens gator, denna gång förklädd till lärare. Ett gäng blivande civilingenjörer skulle få sig ett par timmars föreläsning i hur det är att chefa över ett sågverk. När jag klev in i föreläsningssalen kom en tanke farande. Ett uttryck från en av våra vänner "...lärare är inget yrke - det är en diagnos..." Hon som uttalat detta vet vad hon pratar om. Hon är nämligen utbildad i att ställa just diagnoser. Nåväl, dagens lektion skulle dessutom hållas på någon sorts begriplig akademisk engelska. Jag harklade mig och ursäktade min knaggliga brytning. Är man uppväxt i Byske och dessutom för dagen nykter, är det inte lätt med alla uttal. Studenterna verkade dock acceptera ursäkten och begrep nog även det mesta av mina budskap och obestridliga sanningar. Inte en enda invändning fick jag försöka parera - lärarnas jobbiga arbete är enligt mig gravt överskattat. Men okej, man får ju inte glömma den där diagnosen...

Tack och förlåt! //Peter

Full gas...