I fredags slängde vi oss i bilen och drog till Arvidsjaur. Familjen Seppä bjöd på både husrum och en underbar middag. Stort tack för supertrevligt sällskap.
På lördag morgon bar det av upp till Njauke - ett för oss helt oprovat skogsområde nordväst om Avaviken. Visst fanns det fågel med tyvärr var vädret alltför blåsigt för att vi skulle lyckas med några stortag. Endast en stackars orre fick följa med hem efter många resultatlösa situationer för unghundarna. Vi hittade tyvärr ingen ripa, och de lövfallsskygga orrarna gick oftast upp 100m före hunden, som sedan av orutin tog stånd för legorna. Nåväl, nya marker är ändå alltid spännande. På kvällen så åkte vi ner mot jaktstugan i Krokliden igen.
Jaana tog lite sovmorgon med våra slitna hjältar, medan jag drog ut på älgpass i snålblåsten. En pinntjurpasserade på lämpligt håll, men dessa hade fått frisedel då endast kalv var kvar på tilldelningen. Men lite senare kom en redig flock spelsugna orrar och slog i talltopparna ca 200m bort. Det fanns tack och lov lite helmantlade kulor i ryggsäcken och efter en kort ansmygning provade jag lyckan. Orrarna svajade på rätt bra i den hårda vinden, så det var med viss överraskning jag såg orrtuppen falla i skottet. Ännu mer överraskad var jag att hela gänget satt kvar trots det nyss inträffade. Ännu mer förvånad var jag av att orrflocket inte brydde sig om de tre följande praktbommarna. Snacka om spelkåta! Bössan var nu tom, bara att gräva i ryggsäcken igen efter mer lämplig ammunition. Skott fem fick en orrtupp till på fall, men då fick resten nog och drog vidare. Senare samma eftermiddag hittade jag och Jaana igen en spillra av flocken ute på en torr hedmark i närheten. Jagr stod flera gånger men orrarna släpte aldrig in oss på lämpligt håll. Det får bli nya tag en annan gång...
Vi ses!
Spelsugna höstorrar kan bjuda på bra utdelning |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar