Älgjakt med vorsteh...

Hej å hallå!

Jaana och Lynx har varit till fjälls och faktiskt hittat rätt skapligt med fågel, tillsammans med kompisen Maria och hennes vorsteh Arrac. Riktigt kul lär de ha haft med god mat och fint väder...precis som det ska vara!

Jagr och Iver har fått häcka med mig i Krokliden och jagat älg. Det har blivit några små korta fågelpass, men huvudinriktningen har varit älg. Iver har faktiskt fått jobba hårt som eftersökshund - tyvärr kanske man ska säga. Skadskjutningra är ju alltid trist. Men med en fungerande eftersökshund så kan man rädda både heder och ära till eländet. Jag måste nog erkänna att älgjakten för mig fått ett lyft tack vare Iver, som jobbar ovanligt lugnt och metodiskt på spåret för att vara en vorsteh. Iver var dock aningen skeptisk när vi kom fram på första spåret med en hygglig 10-taggare i attackställning, tack och lov var den död...
Det andra eftersöket var husse pinsamt nog själv orsak till. Ett dåligt skott på en kalv vid sjutiden på morgonen skapade sysselsättning hela dagen. Vi tog an spåret efter den traditionella lilla vilo-timmen. Vi fann rikligt med blod en bit in på spåret, så förhoppningarna om ett lätt jobb steg dramatiskt. Iver tvärnitade på spåret en bit in i en ohyggligt snårig ungskog. Knappt 10 meter framför oss låg kalven och viftade på öronen. Jag vände mig mot skytten som gick med, då jag själv av någon oförklarlig anledning var obeväpnad. Till min fasa så ser jag inte skytten snett bakom mig som förväntat. Han hade stannat upp och kommit lite på efter kälken. Satan vad jag svor då kalven sprätte upp och rusade iväg. Lärdomen av detta blev att bössan alltid ska med. Detta resulterade i många kilometers spårande, och en kalv som bara vägrade lägga sig igen trots att vi väntade och tog vilopaus. Till slut var till och med Ivers nos trött.
Jag fick tag på en jämthund i ett grannjaktlag som skulle släppas om vi märkte att det bar iväg. Men även denna hund gick bet, vilket resulterade i ett nytt hundbyte. Denna gång testades en mer rutinerad gråhund. Vi spårade nog en 600-700m till och kom till slut ikapp kalven. Känslan att få avsluta det elände man själv skapat var stor lättnad och glädje över att dels Iver varit så ihärdig och dels att man själv inte gav upp...Stort tack Jonas Lundkvist för all hjälp - hälsa Diesel.

Vi ses!

Gråhunden Diesel och husse Jonas, efter lyckat spårarbete.

Det blev en fin tjäder i helgen också...