Måndagsnöje!

Kontrasten mellan fredag eftermiddag och söndag morgon kan nog inte bli mycket större, dräkt, klackeskor, presentation på engelska i World Trade Center Zürich med CTO och CFO närvarande... Söndag, megin, meindel & haglöfts, berettan & två blöta vorstrar... Det blev en fin chans på en gammeltupp med Lynx. (Tur för SCA att jag använder blyhagel, annars vore det inte roligt att såga granarna på det skiftet...).
Nå, på söndageftermiddagen så plockade jag en rejäl omgång kantareller och passade sedan på att fota Lynx när han jobbade på rapphöns & fasan runt gården... Typiskt nog så var alla fåglar i tjockt ris, så bilderna blev inte direkt toppen, men jobben var utmärkta och vi hade en riktigt kul dag.

Måndagen var tänkt att ägnas åt att packa inför fjälltur med Jonas & My, men Ivers hälta gjorde att jag fick tacka nej till turen och jag var mer än lovligt deppig, så vad ska man då göra?

Jo, när man kommer hem byter man raskt om och tar med sig Berettan & valpen ut, efter några fina jobb på fasan som saluterades så tog jag chansen att kalla av honom från ståndet. Det tog några kommandon, men det gick vägen, sedan gjorde han en utmärkt återgång, anpassad avance och helt lugn i flog & skott, denna gång var det en rapphöna, så det blev även en fällning. Fågeln hamnade väl synligt ute på en gräsväg där den flaxade 15 meter framför honom. Han fick sitta en stund och sedan gjorde vi en väldigt kontrollerad apport och massor av stoj och beröm! Lill-lynkan, som på ett enkelt sätt lyste upp min dag!

Lynx har visat sig vara otroligt intresserad av att apportera vilt, så till den milda grad att han ibland är hård i munnen, inget tugg, men jag tycker han tar upp viltet alldeles för hårt. Jag vill se en hund som försiktigt tar sig an viltet och bär i ett stadigt men inte hårt grepp. Så med en varm rapphöna finns det fina träningsmöjligheter... Lynx har varit snabb att förstå hålla/bära/gripa, så vi började med hålla och istället för att bara sätta in fågeln i munnen så höll jag kvar handen innanför vingarna för att känna exakt hur greppet var... ALLDELES FÖR HÅRT! Så det blev att korrigera ordentligt genom att gorma & snabbt nypa till mot överläppen och vips ramlade fågeln ut... mera gorm och in med fågeln igen, denna gång var greppet perfekt avvägt, fast men inte hårt. Visst blev han lite stukad när jag korrigerade, men genom att direkt visa att jag var nöjd med honom när han gjorde rätt så kom han snabbt över det. Sedan ökade vi svårigheten successivt genom att busa med fågeln och kasta den, greppet blev precis så lätt som jag vill att det ska vara och med en blick på mej som för att säkerställa att jag var nöjd. Det kändes oerhört bra, men vi kommer fortsätta träna, var så säker, för jag vill inte få viltet skadat av en oförsiktig hund.

Om ni har tips och råd på hur man korrigerar greppet, så får ni gärna diskutera det här i kommentarerna, det finns säkert massor av andra saker man kan göra för att få till det!
/J